Folk runt omkring har hostat, snorat, haft ont i halsen och haft feber. Jag har bara gått runt och tänkt, undra när jag blir sjuk? Jag brukar ju nämligen inte vara den som klarar mig undan förkylningar osv. Men nu så håller jag visst på att bli sjuk oxå skulle jag tro, för när jag vaknade imorse så kände jag mig inte precis i toppskick. Jag har ont i halsen, känner mig jättehängig och ont i hela kroppen.. Varför suger mitt immunförsvar något så förskräckligt för?

Hängig och jävlig, men förskyld? Nejdå! Jag är riktigt förvånad att jag nu så många gånger har klarat mig helt utan att bli sjuk, även fast Benjamin både har pussat och snorat ner mig när han varit sjuk. Mitt imunförsvar blir visst bättre och bättre sen han föddes, tjohooo!

Mycket det att mitt skrivande inte har varit så aktivt är att jag helt enkelt saknar min gamla skrivmaskin.. Skämt o sido, det är ju såklart min dator jag menar. Även fast den inte är alldeles perfekt och jag inte ens kan räkna på fingrarna hur många gånger jag elr någon annan har dampat på den, så älskar jag den! Den är bara så min helt enkelt. Den som ingen annan ger mig sådan inspiration i skrivandet, av att bara stå där och damma. *Aaatsho!*

Men tyvärr så varken kan eller vill jag frakta min dator förns om och när vi får lägenhet, det blir sådant krångel annars. Jag tror jag ska satsa på en extern hårdisk till datorn vi får ifrån skolan ist, enda problemet är att det är en mac.. I hate mac! *Räcker ut tungan och grimaserar* Fast man kanske kan lära sig gilla det oxå.

På tal om att lära sig gilla så måste jag lära mig gilla förändringar, lära mig gilla läget med skolan. Jag har inte skrivit något inlägg om hur det känns att börja skolan igen, så det kommer här; Min klass är helt okey, men jag vet inte hur många gånger jag har kallat BF09 för min klass. Även när folk har frågat vilken klass jag går i så har jag fått lov att stoppa mig själv, för det är inte BF09 jag går i längre utan BF10. Alright, jag saknar BF09. Vi hade alltid en massa oenigheter, bråk och oändliga diskussioner. Jag saknar allt dedär, med dem. Det är inte bara de att dem är jämnåriga och skulle vara på samma nivå, för något sånt är nog ändå inte sant. Det är inte bara dem som personer. Det är att dem nästan känner mig utan och innan, dem vet hur jag är som person. Men som sagt bara att gilla läget, om ett år kanske jag sitter här och känner exakt samma sak för klassen som jag går i nu, BF10.

Hittade även denna riktigt charmiga bild på iaf en del av klass BF09 när vi gick ut 1an, fick ju bara lov att lägga ut den för att berika min blogg med bilder haha. 

Igår skulle jag ha lämnat Benjamin själv på dagis och sedan åkt till skolan, men ack nej. Lilla Benji vaknade med massa klet i ena ögat, alltså ögoninflamation. Fick ringa och sjukanmäla honom på dagis. Han fick stanna hemma med pappa medans mamma åkte till skolan, usch så jobbigt och tråkigt.

I skolan sen var huvudet ett enda kaos! Har nog varit borta från skolbänken för länge. Att tänka till, sitta still och lyssna på läraren va ingen höjdare det, haha.

Det var väldigt skönt att komma hem, även till en gnällig och sjuk Benjamin.

Idag var det begravning för söta Märta, som blev 100år och 1 månad. Det var en mycket sorgfylld men fin och mysig begravning. Benjamin fick vara hos sin mormor under tiden, jag tyckte inte alls att det var lämpligt för honom med begravning. Efteråt fick vi lyxig smörgås, kaffe och fika. Följt av mat ute i östnor, då fick Benjamin följa med men han totalvägrade att äta. (Han hade tidigare ätit iallafall lite mat + glass hos mormor) Sedan när vi åt middag oxå, han bara vred bort huvudet men drack iallafall lite saft.

Och nu har min lilla älsklingsskrutt ögoninflamation på båda ögonen, troligtvis feber och ont i halsen, han är gnällig och matt. Han verkar inte ha någon matlust alls, hans kvällsvälling förblev tom orörd vilket är ytterst ytterst ovanligt då han älskar välling! Nu tycker jag så synd om honom så jag hade kunnat gråta en skvätt själv. Det blev nattning med torkning av ögonen, alvedon, torkning av ögonen, näsdroppar och en massa gnäll. Imorron blir det att ringa BVC så får vi se vad dem säger, lär väl inte bli så mycket av det tyvärr. Sen får vi oxå se ifall jag klarar av att lämna honom hemma med pappa elr om hönsmamma Malin blir hemma från skolan..

Stackars mammas lilla gosse. <3

Idag var andra dagen av inskolningen för Benjamin på dagis, men jag blir bara mer och mer tveksam. Ja jag vet, enbart två dagar därav sammanlagt max 6h. Men det är bara en dålig känsla jag har, en liten röst från mamma hjärtat som viskar att "dehär är inte okey, detta kommer inte att bli bra" Ja jag vet att alla är oroliga när deras lilla barn ska börja dagis, men när personalen bara är obeslutsam, vek och rörig då känns det verkligen inte bra?

Dehär två dagarna, därav sex timmarna som vi har varit där har det varit som max 5st barn. Ungarna har sprungit, dem har slagits, bråkat och dem har skrikit. Ingen ordning alls, inget lugn, ingen planering och inget schema (förutom dem fasta mat och sovtiderna då förstås)

Ursäkta ordvalet, men hur i helvete blir det när barnen är 15-20st?

Benjamin kommer gå i höga varv, han kommer skrika och han kommer bråka.

Han kommer helt att ta övertag över personalen.

Jag glömde en faktor i det hela, en ganska stor en. Det är inte bara inskolning för barn och föräldrar utan även för dagispersonlen, dem ska lära känna det nya barnet och deras behov. Alla gör olika och på sitt sett, olika uppfostran och väderingar.

Men nu när inskolningen lider mot sitt slut, så kan jag äntligen känna lugn när jag lämnar honom där ensam med dem. Bortsett från ett litet hugg i mammahjärtat, en klump i magen och en våg av rastlöshet när man passerat grindarna så funkar det. Men mamma vänjer väl sig snart hon oxå ;) snart blir det ju faktiskt fullt upp med skola om dagarna!

Och min lilla grabb är ju så duktig! Han bryr sig inte mycket när mamma går inte, det är lite gnäll men 2min senare så är allt som vanligt igen. Han roar sig själv och både äter och sover hur bra som helst. Mammahjärtat växer så det knakar! <3

Har inte så mycket vettigt att skriva. Just nu är livet rörigt, riktigt rörigt.

På Torsdag åker jag till Falun och stannar troligtvis där resten av veckan, behöver få lite andrum från allt känner jag. Men tungt kommer de att bli att inte ha er nära, att inte pussa på er under flera dagar. Men jag får väl pussa och gosa med Jennifer och hennes lilla bebis i magen istället ;)

Sen på Tisdag fyller Benjamin 1år, tårtor ska bakas, personer ska bjudas och presenter ska köpas. Jag kan inte förstå att det är sant.

Min lilla grabb, min älskade skrutt, det är snart 1 helt år sen du kom till värrlden och förändrade mitt liv totalt. Tiden går alldeles för fort och jag hinner knappt med alla dina framsteg, men jag älskar dig av hela mitt hjärta min son.

På Tisdag fick jag oxå tid till Soc, vi ska sitta där och prata med mamma och pappa. Jag funderar på att flytta på tiden, för jag känner på mig att vi alla kommer gå rätt griniga därifrån och det vill jag inte utsätta Benjamin för på hans STORA dag!

På Torsdagen där sen blir det BVC, kan inte vänta på att få se hur stor han har blivit och att få skryta om att min lilla skrutt kan gå och annat! Lite stolt morsa är man då kanske? ;) Tyvärr blir det oxå en spruta åt honom på det.. Men pappa följer ju med så det ska nog gå bra.

Nu ska jag feta min älskade underbara non stopchoklad och titta på lite tv!

Jag skulle gå in på toaletten för att skölja av en sak Benjamin hade spytt ner, men när jag försökte öppna så var dörren låst? Det var ju bara jag, mamma och Benjamin hemma och ingen var på toa. Dörren är jättetrög och det finns inte en chans att den kan låsa sig själv, men låst var det och det gick inte att få upp. Jag tog hemnyckeln för att gå ut och låsa upp balkongdörren som går till toan från baksidan så att vi kunde gå in där och låsa upp. Gissa vad jag hittade när jag var påväg ut? En liten dregglande Benjamin med en skruv i munnen! Vi vet inte alls vart han kan ha fått den ifrån. Men finns det ett samband tro? Hade dörren inte gått i lås så hade jag ju inte vart påväg ut där utan jag hade gått in på toaletten och jag hade då inte sett att Benjamin lurade med kvävningsrisken medans han var så lugn och glad.

Benjamin har nog visst en skyddsängel han, min käre morfar! Jag är nästan helt säker på att det är du, att det är du som är här och vakar över oss. Jag är dig så innerligt tacksam, jag älskar dig.

Nu är Benjamins 9nde tand deffinitivt inte långt borta.

Tankötten är jättesvullet på honom, men man både ser och känner en liten tand påväg där under. Han vaknade för ett litet tag sen precis när jag skulle gå och lägga mig, och började gnälla. Då hade han ju redan sovit i kanske 1h. Jag gav honom nappen och gick ut för att han skulle somna om, men han fortsatte bara att gnälla och då förstod jag ju att han nog måste ha ont någonstans. Så jag gick in till honom igen och frågade "vad är det som är fel lillagubben?" han tittade på mig med sorgsna ögon och fortsatte gnälla, man riktigt såg tröttheten och smärtan i hans ögon. Sedan tog han tag i min hand och skulle gosa in sitt ansikte i den, lilla mammagrisen ville nog ha lite tröst. Jag försökte ge honom nappen och skulle leta efter en febertermometer, men han vägrade. Dem enda i febermätarväg vi har hemma är ju sånna man stoppar i munnen, såklart. Inte särskilt lyckat när han total vägrar och inte vill ha något överhuvetaget i munnen just nu, inte ens en nerkyld bitring elr napp. Men ont hade han ju det märktes, så en alvedon fick han. Sedan satt vi oss i soffan myste och tittade på lite brum, varpå han höll på att somna medans jag kliade honom på ryggen så jag gick in med honom till sin säng igen.

Han somnade ganska fort måste jag säga.

Men nu ska jag också gå och lägga mig, får hoppas på att både jag och Benjamin får sömnen vi behöver inatt fast hans elaka tand är påväg upp.

Den lilla stackaren är så tidig med sina tänder, elr är det en fördel tro? 

Idag vart det ett besök på tivolits sista dag med mamma, Benjamin och Dennis.

Tyvärr glömde jag ju att ta med mig kameran så det blev att knäppa med mobilen, men eftesom allting rör sig så hittar den inget fokus och det blir suddigt osv.

Men man får väl ta vad man har, right?

Jag konstaterade även att jag måste ha blivit gammal, elr iaf äldre för jag blir visst bara snurrig i bollen av karuseller nu för tiden. Åkte två stycken riktigt snurriga karuseller med Dennis, sedan fick jag som man kallar det så fint gratisfylla!