Vet du en sak? Du har nått botten. Att du framför hans egna ögon valde bort honom, att du bara vände dig om och gick - med hans eko av skrik och gråt efter dig. Som jag har kämpat, som jag har stridit - för att du ska ta dig i kragen, svälja din stolthet och se honom främst. Det svider i mig, du förstår inte hur illa du gör honom. Han ser dig som något bättre och han vet vad han förlorar. Men du ser inte, du har fullt upp med din strävan efter kontroll för att kunna se vad du går miste om.

Mörkret faller, och vinterkylan kommer allt närmare.

Pessimisten väcks i mig - 

Hur i hela världen ska jag kunna klara dehär?

Jag går på ojämn mark, jag tragglar mig fram.

Går på en väg för att finna svar.

Lyfter på varenda sten, rannsakar vartenda fack i mitt hjärta

- men kvarstår med endast ovishet.

Jag känner en tår på min kind, men jag fortsätter att gå.

När livet är som svårast, när man inte finner svar.

Då håller du mitt hopp uppe, då får du mig ändå att le.

Med ditt fina leende, din härliga tokighet och dina underbara kramar

- så är du är den finaste skapelsen på jorden.

Mamma älskar dig så obeskrivligt mycket!

Du är den som får mig hoppas,

du är den som får mig le.
All min kärlek får du bära,
hela livet vill jag ge <3

Du har en glad, sprallig, utåtriktad, kärleksfull och underbar son.

Det enda han behövde av dig varannan vecka var sysselsättning, uppskattning, uppfostran, mat och kärlek.

Hur svårt kan det vara dem få timmarna om dygnet då han inte är på dagis?

Du hade din chans och du sumpade den.

Istället för att sen erkänna att du gjort fel och stå för konsekvenserna,

så springer du hellre och gömmer dig.

Du slänger hellre bort ALLT bara för att behålla din jävla stolthet.

Mammahjärtat värker i mig, jag kan fan inte smällta det.

Ditt eget kött och blod, hur fan kan du?

Någon som är så fruktansvärt underbar, och som behöver dig?

Som du påstår att du älskar, och som är allt för dig?

Du spottar på honom, kastar bort honom som om han vore en leksak du tröttnat på.

Ilskan försvinner inte, den bara byggs på, river och sliter uti mig.

Jag är alltid bara ett hårstrå ifrån att explodera var gång jag ser dig.

Hur jävla känslokall och egoistisk får man egentligen vara?

Att du ens kan stå rakt på dina ben, att du fortfarande kan påstå dig vara pappa.

Min älskade ängel, mamma tänker göra allt för dig <3

Livet går i sprillror, jag står mellan att drunkna eller att falla.

Frågan är bara, vilken utav alternativen ger mig störst chans att överleva..?

Nu sitter jag här, Benjamin somnade för någon timme sen - han var visserligen duktigare idag än igår, men usch så jobbigt det är att lägga honom när han hellre vill skratta och busa. 

Jag har ont i både kropp och knopp idag, och blodtrycket är nog inte på topp då jag har varit halvsnurrig hela dagen. Har nog lite sömnbrist, fick nämligen inte så mycket till sömn föregående natt..

Benjamin har ju nu i flera dagar varit fruktansvärt duktig med sömnen - han har somnat med gallret nere och han har sovit så hela natten, vissa nätter har han vaknat men då somnat om direkt efter en flaska.

Så var det därimot inte igår.. Till en början vägrade han att ligga kvar i sängen när vi försökte lägga honom, han ville hellre upp till oss, busa och skratta. Menmen vi lyckades till slut och han somnade..

Jag har inte riktigt ställt in mig efter lovet än heller så jag kom i säng kring kl 00, och somnade inte förns kring kl 2. När Benjamin sen vaknade på natten kom han upp till oss, skulle sova men bara bökade. Jaja, ingen big deal tänkte jag. Jag gick upp, värmde på flaskan jag förberett tidigare och gav honom den, med uppmaningar om att han skulle lägga sig i sin säng. Han la sig snällt och tuttade på sin flaska, jag gick tillbaka till våran säng och somnade snabbt om.

När jag vaknade nästa gång var det utav slammer i köket.. Jag visste direkt vad det var för något busfrö som höll på där inne. Taklampan var tänd och han stod på en stol vid bänken när jag kom in, micron i fullgång. Han tittade på mig, gav ifrån sig ett stort leende samtidigt som han sa "hej mamma" sedan fortsatte han att fippla på kaffekokaren. Han hade visst bestämt sig för att det var daxs för morgon.. Mamma tyckte därimot inte detsamma, och pedagogisk som man är sådär mitt inatten kunde jag inte så mycket annat än att klämma ur mig "gå och lägg dig, det är mitt i natten och man ska sova!" Han gick och la sig, jag bäddade ner honom och startade hans skiva med gonattvisor. Varpå jag även fällde upp spjällrorna. Han vart lite arg och gnällde ett tag men gav sedan upp och somnade nog. 

Men ett litet tag senare väcktes jag av honom igen, när han tog i för fulla muggar och skrek "maaaammmaaaa!! maaaaammmmaaa!!!" Jag gick in till honom och möttes återigen utav ett stort busigt leende. Jag bäddade ner honom och berättade återigen att "det är natt och man ska sova". Jag gick tillbaka till våran sköna säng och somnade nog om, för sedan vaknade jag ännu en gång utav att han stod upp i sängen och skrek på mig.

Jag orkade inte, jag ville bara få sova.

Jag puttade på Jimmy ett antal gånger innan han tillslut vaknade och jag bad honom göra en flaska.

Benjamin skrek fortfarande för fulla muggar "MAAAAAMMMMAAAAA!! MAAAMMMAAA!!!"

Nu vart även Jimmy lite arg och sa till honom på skarpen "Nu räcker det, nu ska du sova"

Varpå vi alla tre sov gott i våra sängar.. Elr ja, jag fick halvslummra iallafall i 1h ca.

Men som ordspråket säger; Fyll inte ditt liv med dagar, fyll dina dagar med liv!

Du är mitt liv Benjamin och Mamma älskar dig i alla lägen, mest utav allt hjärtat! <3  

I'm angry, but mostly I'm hurt. 

I know that I am not perfect, but neither are you. 

Can't you see all the things I do?

Fuckoff, I'm never good enough for you?

Min son tycker att det är sjukt kul att trycka av strömbrytaren har jag märkt.. När jag tog min mobil imorse så varnade den för lågt batteri, och hade ändå legat och laddat hela natten? Eller..? Haha jovisst, men med avstängd strömbrytare. Så lilla mobilladdaren fick följa till skolan idag. Tur är det väl att min kära son är så söt och gör mig så sjukt stolt, när han gjorde 2an på pottan imorse!

Sedan finns det ju dessa jävla busschafförer.. Jag som tyckte alla hade blivit så trevliga, men nu är dem fan griniga hela bunten igen! Först chaffören på kråkbergsbussen, tittade på mig och biljetten som typ som "denhär har du nog förfalskat, det är inte möjligt att den är riktig" Sedan var kråkbergsbussen lite försenad ner på bussstationen igen efter att jag lämnat Benji, så när den anlände åkte Lasarett bussen som jag skulle med precis. Jag fick springa och vifta med armen för att den skulle stanna och busschaffören kläkte ur sig när jag gick på "Det finns en station, det är där man ska gå på" Jag blev så frukansvärt arg med huvudvärk och dessa ständigt sura chafförer så jag röt i "Men jag hann ju fan inte, direkt när bussen jag åkte med stannade så åkte ju du!" När jag sedan kom utom hörhåll kunde jag inte låta bli att muttra "jävlasurgubbe.." Ibland för man vara ung och dum, till viss del, fast man är mamma? Benji var ju faktiskt inte med (a) 

Sedan misstänker jag att jag har fått en vagel i ögat, har tydligen en liten knöl och sedan har jag sprängande huvudvärk.. Menmen, man får väl försöka vara glad ändå. Tjohej nu ska jag prova ut storlek för en skoljacka + underställ som skolan ska skicka efter, gratis! Wiiiiie!

Är riktigt förbannad just nu. Jag och Benjamin åkte buss hem som vanligt och vår station började närma sig.

Någon annan plingade och det stod klart och tydligt "STANNAR" som det alltid brukar. Men gissa vad? Busschafförern kör förbi stationen, i full fart. Jag ställer mig upp och ropar lite försiktigt "hallå, stanna" vilket busschaffören förmodligen inte hör eftersom han bara kör vidare utan reaktion. Jag tar då i och ropar "MEN HALLÅ, VI SKA AV HÄR!" Varpå busschaffören trycker bromsen i botten. Jag tappar såklart balansen och håller på att ramla och välta omkull hela Benjamins vagn, vilket resulterar i att Benjamin blir rädd och jag, jag blir skitförbannad. Busschaffören stannar och vi får gå av bussen, i ett jävla dike. Jävla busschafför!