Har man en gång rökt är man märkt för livet,

jag trodde inte det förut men nu vet jag att det är så.

Man kan sluta, men allt är bara tillfälligt.

Suget finns alltid där och kan dyka upp igen när du minst anar det,

då är det allt för lätt att falla tillbaka i gamla hjulspår igen.

Det är som med allt annat man gör, man gör det ju för att det känns bra.

Rökning är så mkt mer än bara en ciggarette,

det är en vana, ett beteende, en livstil.

Men rökning är oxå ett val, man kan välja att låta bli.

Men för det kan krävas att man vänder om hela sitt liv.

Vad är det egentligen jag gör?

Är dethär verkligen rätt?

Det känns fel att tänka såhär nu när det äntligen snart är daxs,

jag vill ju inget annat än att ha ut min lilla skrutt?

Men jag är rädd så innåt helvete.

Vad som helst kan ju gå fel.

Jag kan göra mitt barns liv till ett helvete.

Jag kan bli den värsta mamma som satt sin fot på jorden.

Är jag verkligen normal som tänker såhär?!

Nu är det iaf bara några dagar tills skrutten är beräknad att komma, den 24de.

Om 2veckor är det alltså garanterat att jag har min bebis hos mig, i min famn.

Fixerad och klar ligger den där inne och väntar tills den känner sig redo för världen. Förvärkar har jag inprincip varje dag nu, så det dröjer nog inte långt kvar tills de är dags på riktigt.

Jag har bestämt mig, jag ska göra mitt bästa,

jag ska försöka att bli den bästa mamman som funnits.

Jag väntar på dig min lilla skrutt, kom ut snart. <3

Ett missförstånd? Kan så vara..

Men jag skulle inte tro för mkt på det.

Du är väl en vuxen människa och kan säga till i ord om det är något fel?!

Tydligen inte.

Känna oss som hemma?

Jo pyttsann.

Nu vill jag hem, hem till Mora.

Nej nu behövs lite uppmuntran.

Här har vi en väldigt bra och passande låt till det!

Lite över två veckor har gått sen vi kom till skåne,

och två veckor är det kvar..

För bara någon dag sen fick Jimmy mig att inse att dehär faktiskt är första gången jag är hemifrån såhär lång tid.

Förut har jag nog inte ens varit borta två veckor,

nu blire en hel månad.

Tiden har ändå gått fort och jag trivs såklart jättebra. Jag har ju saker för mig nästan hela tiden. Men det känns ändå som att någonting fattas.

Dem skälliga hundarna, dem skrikande ungarna,

vår stora mjuka säng, kompisarna, lillebror..

Men av att vara borta inser jag verkligen hur mycket jag känner mig hemma och trivs där i radhuset på önaheden, i skithålan mora och med min stora komplicerade familj, som jag älskar.

Så snabbt humöret kan ändras, nästan helt utan anledning.

Så hemskt lättretlig jag kan vara dem dagar jag knappt haft något att göra.

Snälla skrutt, kom ut nu?!

När jag tittar på dig blir jag varm i hela kroppen,

jag känner att det är dig jag vill leva med förevigt.

Men det känns som en dröm, jag kan inte förstå att

just jag har har fått dig och din kärlek. <3

Nu har jag och Jimmy bosatt oss i Skåne för 4 veckor framåt.

Jag kände att det var det enklaste att göra nu när Jimmy ska sommarjobba här,

för jag skulle nog inte klara mig utan honom så länge och vi behöver båda dehär pengarna nu när skrutten snart ska komma.

Jag ville inte heller behöva återuppleva den hemska saknaden

som jag ständigt fick känna på förut när du bodde här.

Än så länge har det varit jättebra här, vi har träffat hans lättroade skånska kompisar som jag faktiskt förstår vad dem säger och så har vi haft mycket trevligt med hans pappa och jeanette.

Fast det svider lite att se hur bra du har det här, att se hur mycket dina kompisar har saknat dig och även hur mkt du har saknat dem. Och att sen tänka på hur bra du måste ha haft det här, innan du bestämde dig för att flytta upp till mora igen,

för min skull.

Jag är fortfarande rädd att du ska ångra dig..

Förlåt i förväg för mitt lite överdrivet aggressiva inlägg,

men jag är inte riktigt på humör just nu.

Drickande drickande drickande..

Är det bara jag för att jag är gravid och tydligen har

mognat ett par hekto som är så jävla trött på det?

Jag har absolut inget emot nån cider elr liknande och en fylla nån gång ibland,

men här ska det hällas i flera liter och fort ska det gå också!?

Vad hände egentligen med det trevliga smådrickandet?

Vad hände med mig? Har jag missat någon fas i livet?