Vet du en sak? Du har nått botten. Att du framför hans egna ögon valde bort honom, att du bara vände dig om och gick - med hans eko av skrik och gråt efter dig. Som jag har kämpat, som jag har stridit - för att du ska ta dig i kragen, svälja din stolthet och se honom främst. Det svider i mig, du förstår inte hur illa du gör honom. Han ser dig som något bättre och han vet vad han förlorar. Men du ser inte, du har fullt upp med din strävan efter kontroll för att kunna se vad du går miste om.

Vi är hemma sedan ett litet tag och Benjamin har just somnat. Vi har denna eftermiddag/kväll haft julfirande hos morfar & Lena, med morfarsmor Kerstin, morbror John, Isabell & moster Ida. Har haft helkul med disskutioner och funderingar. Benjamin babblade och sprang runt i ett, han gick verkligen på högvarv. Julklapparna han fick vart han nöjd med också - en bilbana m bil, piratbox, lite verktyg och pengar. Men jag undrar jag vem som lekte med bilbanan mest, haha. Jag själv fick en trisslott där jag vann 30kr, julthé, doftpinnar, dekorationskulor, choklad och pengar.

Dock ska det alltid skita sig med något annat då man har det bra så man ska behöva bli arg.
Jag är trött på att bråka, jag är trött på att bli besviken. Varför försöker du alltid ändra och tänja på gränser? Varför vill du inte? Vad är det som gör dig så blind, som gör att du inte ser det underbara jag och så många andra ser? Blir så less, bara dra dit pepparn växer.

Skola som vanligt idag, från 11-15.30 Lämnade Benjamin på dagis till lunch. Men han vaknade nog på helt fel sida idag, vart jättesur på både mig och dagispersonalen för att han inte fick cykla när alla andra barnen gick in för att äta. När jag sedan hämtade honom från dagis vart han jätteglad och ville direkt gå hem! Vi satt oss och tittade på lite pippi, åt mat och sedan gick vi ut med Lilla Selma. Benjamin tyckte att det var kul att gå runt med Selma i koppel, men blev genast sur när Selma inte ville gå dit han ville. Vem har bytt ut min lilla gladskrutt? Han är inte alls sig själv. Lyssnar inte, gråter för ingenting och får utbrott när allt inte går som han vill. Här har ni iallafall lite bilder ifrån när vi va ute! Dock va Benji inte still för en sekund och är väldigt suddig på bilderna.

Mörkret faller, och vinterkylan kommer allt närmare.

Pessimisten väcks i mig - 

Hur i hela världen ska jag kunna klara dehär?

Jag går på ojämn mark, jag tragglar mig fram.

Går på en väg för att finna svar.

Lyfter på varenda sten, rannsakar vartenda fack i mitt hjärta

- men kvarstår med endast ovishet.

Jag känner en tår på min kind, men jag fortsätter att gå.

När livet är som svårast, när man inte finner svar.

Då håller du mitt hopp uppe, då får du mig ändå att le.

Med ditt fina leende, din härliga tokighet och dina underbara kramar

- så är du är den finaste skapelsen på jorden.

Mamma älskar dig så obeskrivligt mycket!

Du är den som får mig hoppas,

du är den som får mig le.
All min kärlek får du bära,
hela livet vill jag ge <3

Bara för att jag va så pepp på att spendera två skoldagar ute med kära bf, så regnar det tusan. Inte okey! (n)

Titta så fint jag har målat mamma!

Hög koncentration.

Benjamins mästerverk!

Mammas mästerverk!

Första skoldagen efter sommarlovet, check! Målet är snart uppnått, bara sista året kvar och studenten närmar sig med stormsteg. Schemat är förövrigt lite utav en dröm iår, härliga sovmornar(mysmornar med Benji för min del) och korta dagar. Någon rivstart på schemat blir det inte heller, utan utomhusaktiviteter kommer att förgylla dem två första skoldagarna. Men nog om det, nu har jag hämtat Benjibus på dagis och vi ska måla lite. Tänkte bli bättre på att uppdatera nu när bloggen finns på app, så kan lägga upp våra fina teckningar sen!