Barn dem springer genom livet, ibland så fort så att vi föräldrar inte hänger med. Plötsligt så har dem en egen vilja, dem gör tvärs emot vad man säger, bråkar och kanske till och med slåss. Men en dag så ramlar dem. Då måste vi finnas vi där för att fånga upp dem, krama om dem, trösta dem. Vi måste intala dem att försöka igen, få dem att våga fortsätta sin resa genom livet, och det gör vi med glädje!En enorm villkorslös kärlek, det är vad det är. <3

Kom för ett litet tag sen hem från förstahjälpen-kursen, sista gången idag så nu har jag sertifikat och får utöva förstahjälpen på barn! Men nu till saken..

Jag kom hem och började fundera, vart är Benjamins snuttefilt egentligen? Den ligger ju inte i skötväskan eller med honom i sängen. Farmor som passat och lagt Benjamin hade inte heller sett den. Vänta nu... *tänktänk* En ren ångest och panik känsla kom krypandes och placerade sig i magen.. ÅÅÅÅÅÅÅÅH NEEEEEEJ! Han hade inte med sig den när vi åt, men han hade med sig den påväg dit. FAAAN!

Både jag och Jimmy tog cyklarna direkt ner på stan, cyklade där vi gått tidigare idag. Under hela vägen kände jag bara ångesten bli större och större, tänk om tänk om... Jag började precis tappa hoppet precis när Jimmy skriker "DÄR ÄR DEN!" Jag blir så förskräkt att jag tvärbromsar och nästan trillar av cykeln, haha. Men där var den, hängde så fint på ett staket vid åhléns parkeringen. Tack snälla underbara människa som hängt upp den, du anar inte hur mycket det betyder!

Bara en snuttis för vissa, men en enorm trygghet med total mysfaktor för älskade Benjamin. All ångest släppte och jag kände en lättnad sprida sig i kroppen på mig istället, älskade snuttis är återfunnen!

Alkohol suger, eller är det bara med dig?

Idag på schemat stod det vandring. Vi skulle vandra från Prästholmen till Rostberg, en jätte lång tipspromenad om allemansrätten på 12km. När vi gick där i skogen, mellan berg och dal så skulle vi enbart följa en karta, därför lyckades vi gå lite vilse några gånger. Så när vi äntligen kommit fram till Rostberg hade vi nog gått ca 15km istället. Vi utforskade skogen på djupet och fick lite extra motion bara ;)

Först gick vi upp till Eldris och den vägen var det bara skog, träd och skog vilket var jättetråkigt. I Eldris fick vi koka soppa på stormkök och äta våran matsäck. Sedan började vi gå vidare mot Rostberg, där var det uppförsbackar, träd, bäckar och ännu flera uppförsbackar! Att skolan kommer på att "ja vi ska pina dem riktigt med denna länga jobbiga vandring" det förstår jag, men vad jag inte förstår är hur en människa som har ett eget val kan komma på att "ja men imorgon ska jag nog gå på en vandring." Fyfan.

Jag har knappt tränat sen jag blev gravid med Benjamin och nu fick vi lov att gå denna "underbara" vanding. Det var ett rent helvete och skitjobbigt, tänker aldrig mer göra om det! Och vissa skulle träna på det? Hurtigruttar!

Men nu  är jag helt slut efter denna långa dag, gonatt!

Jag frågade Benjamin för ungefär 1h sen. Ska vi ta och bada dig gubben? Han tittade på mig precis som "ja vilken bra idé!" sedan sprang han raka vägen in i badrummet och ställde sig vid badkaret. Mammas stora duktiga underbara pojke! <3

När jag vaknade imorse kände jag faktiskt lite ångest, jag tänkte finns det något som kallas 18års-kris? Men jag slog bort tanken och tänkte istället att jag tar dagen som den kommer, jag är ju faktiiskt fortfarande samma person även fast jag blivit 1år äldre.

Jag blev avbruten i mina tankar av att Benjamin vaknade, glad och skrek som bara den "maaaammmaaa!" JAg skrattade lite och sedan bar jag över honom till vår säng, mamma vill mysa lite på sin födelsedag. Bestämde mig ändå för att när man fyller år, då får man faktiskt vara hemma från skolan! Jag fick väcka Jimmy och sedan fick jag min lovade frukost på sängen, 2 mackor och thé blev det. I självavärket hade jag hellre fått kaffe, men någon var lite för trött och lite för lat. Sedan så fick jag enbart äta ca 1 macka, den andra slukade Benjamin för mig haha. Efter frukost bus och lite mys så klev vi upp, jag tog på mig min älskade onepiece.

Senare på dagen, kl 12 mer exakt så la vi Benjamin för att sova middag. Jag och Jimmy slängde oss in i duschen, gjorde oss iordning och sedan åkte jag med mamma för att hämta upp en tårta vi beställt på maxi. Bild på tårta osv kommer sen. Vi kom hem, åt tårta och drack kaffe.

Mot eftermiddagen åkte jag, mamma, Benjamin och Dennis till Valles. Mamma ville att jag skulle kolla ut en cykel jag önskar mig, hoppas att jag kan få mig en sådann.

När kvällen började närma sig så bestämde jag och Jimm oss för att vi ska göra något vi aldrig gjort förut, vi skullegå ut själva på en restaurang och äta middag. Detta kom vi på, blev våran första riktiga date haha. Så vi la Benjamin för natten, Gudfar Per och Jörgen fick passa honom ifall han vaknade vilket han visserligen nästan aldrig brukar göra. Sedan promenerade vi ner till Ljungbergs Sportbar. Jag beställde in något lammkött och Jimmy beställde plankstek, maten var gudomligt god! Till maten beställde jag en cider, min första cider lagligt! Vi tyckte efter maten att visst, vi kan väl unna oss en efterätt oxå. Efterätten blev jordgubbs/blåbärs cheesecake, skitgod även den.

När vi nu båda var proppmätta bestämde vi oss för att nu var det dags att gå hem, vi var båda även mcket trötta. På vägen hem började det att regna. Men well well, efter en sådan härlig och solig dag så sjunker ju inte humöret efter lite regn. Men nu blir det banne mig sängen, gubben min väntar redan på mig gonatt!

På senaste tiden har jag märkt att ovanligt många saker inte längre ligger på sin plats.. och i dehär fallet är det inte min virrighet som har slagit till, faktiskt inte. Jag tror snarare att det kan vara en liten nisse, en nisse som är under 1m lång och väldigt busig, men såklart även väldigt charmig o go.

Nästan varje dag springer man runt som en galning här hemma, letar och letar, men vart tar sakerna vägen? Man hittar dem alltid på dem mest märkliga ställen.

Bara här om dagen skulle jag plocka ur skitiga kläder ur Benjamins dagisväska, och vad låg där i tro? Jo farbror Sebbes keps! Lilla busiga nisse.. tänkte jag. Han älskar verkligen kepsar han. Även en sko var spårlöst försvunnen en morgon här, lilla nisse älskar skor oxå serru! Denna sko hittade vi läängst in under skohyllan några dagar senare.

När man går där och letar, stressad och hittar fan inte det man letar efter, då kan man bli riktigt irriterad. Men när man sedan hittar det så kan man oftast inte låta bli att skratta. Älskade lilla Nisse, vad otroligt mycket mamma älskar dig!

Nu har jag banne mig fått nog av detta jävla regn! Är det någon där uppe som tycker att det är enormt roligt att retas med mig elr? Bara för att jag sagt att jag ska cykla tills de blir vinter, bara för att jag inte har något annat val? Elr är det för att jag inte har pluggat mitt körkort?

Jag åkte och lämnade Benji på dagis, han skrek och grät när jag lämnade honom men tystnade så snart jag gått utanför dörren. Jag cyklade till skolan, inge regn. Jag gick på min lektion som var på ungefär 2h. Nästa lektion var inställd, men det visste jag sedan tidigare = 3h hål med inräknad lunch. Jag satt vackert och väntade tills min nästa lektion som började 13.15 Klockan var 13.07 och jag satt utanför lektionssalen, klockan gick mer och mer, jag väntade och väntade. När jag väntat i 20min så gav jag upp och gick till receptionen, även denna lektion var visst inställd. Så 3h väntan helt i onödan! Jag började cykla hem, sa till Jimmy att det är lugnt jag kan hämta Benjamin på dagis.

När jag sedan gick innanför dagisets dörrar så började det att spöregna..

Det blev en väldigt kul cykeltur hem *not*

Men stunder som dessa, då uppskattar jag min onepiece lite extra. Kan säga att den åkte på direkt när jag kommit hem och de blöta kläderna åkt av!