Dagen har varit jättelyckad!

Jag Benjamin, Jimmy, Jörgen, Sebastian och Alexander åkte med Fredrik, faster Janet och kusinerna Ludvig och Vilma till Borlänge och gick på Aqua Nova.

Det var andra gången Benjamin badade på badhus i hela sitt 5 ½ månaders liv ;) Han var helfachinerad och han älskade vattnet, sist alltså första gången han badade på badhua så var det ju inte så poppulärt för att vattnet var så kallt då vi var på Mora badhus. Tyvärr tänkte jag ju inte på att ta med mig någon kamera så det blev inge kort.

Innan vi åkte hade Benjamin sovit ca 1 ½ timme i sin säng men han brukar sova i ca 3 timmar, men han var vaken hela vägen till Borlänge. Sedan var han jätte livlig, studsadde och plaskade förfullt även fast han fick vatten i ögonen hit och dit vilket han brukar hatar. När jag la honom på mage och höll en hand under hans bröst så sprattlade han med benen precis som han försökte simma :) Jag SKA börja på babysim även om jag måste göra det i Älvdalen elr Rättvik. Ett tag blev han därimot lite kinkig så vi blandade en flaska och han somnade i min famn. Men när jag skulle lägga ner honom i bilstolen som vi hade med oss in så vaknade han igen och blev jätearg, då ville han inte sova längre. Han låg i bilstolen och fillosoferade för sig själv så jag tog upp honom och fortsatte bada, och då var han lika glad igen.

Väl ute sen efter att vi badat klart så va han jättegrinig men innan vi hunnit bära ut honom till bilen så hade han somnat. Vi åkte till Djurås för att äta och då vaknade han igen, jätteglad. Sen var han vaken hela vägen tillbaka till Mora. Vad får han all energi ifrån?! När vi kommit hem tvättade vi av honom och la honom i sängen med flaskan, men där ville han inte ligga. Förmodligen var han övertrött, för efter att bara ha gnällt i några minuter så blev han helt tyst och somnade.

Jag själv är jättetrött, och har ont i hela kroppen.

Ändå har jag inte gjort så mycket annat än att ha setat i barnpoolen där med Benjamin och plaskat. Snart blir det sängen för mig oxå!

Detta måste snart göras om igen.

Benjamin fick ur sig ett regält lass igår, så jag trodde att det var klart.

Men nu för bara en liten stund sen kom ett lass som täckte halva ryggen, riktigt mys. Plommonen gjorde susen ;)

Så jag fick lov att duscha av honom och då blev han jättetrött. Eftersom man absolut inte får gå ut när det är vinter och man precis har duschat så fick han helt enkelt sova inne, så får vi gå ut lite senare :)

Men de är bra för då hinner det bli lite varmare eftersom det redan har blivit -16 grader och solen lyser på så fint :D och så hann jag ju äta min frukost i luuugn och rooo!

För en stund sen tyckte jag att jag fick en jättebra idé och gud va kul!

Jag skulle gå ut med min egna lilla fotomodell Benjamin och knäppa lite fina vinterkort i det soliga fina vintervädret.

Sedan kollade jag på termometern i fönstret.

-19 grader ute!?!!

Då såg allt mkt mörkt ut.. Skulle min idé gå i lås?

Sen kom jag på talasättet "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!" Dem talar uppenbarligen inte om ett 5 ½ månaders barn ute i nästan -20 grader, men...

Jag klär på honom riktigt varma kläder, lägger honom i vagnen invirad i ullfilten vi fått från "mormor Sylvi" på dopet och sen går vi ut bara en liiten stund och knäpper kort! :D

Så just nu håller vi på att få i oss lite mat... okey, Benjamin iallafall!

Spagetthi m köttfärssås och så mosad banan till efterrätt ;)

Sedan ska väl jag försöka få i mig lite frukost, och sen smäller det!

Senare idag blir det nog en sväng till morfar Ove och Lena om dem är hemma.

Förutom det blir nog detta bara en innedag med detta kalla väder :(           

Benjamin har varit hård i magen i flera dagar nu det enda som har kommit ut är några harkluttar, bara lite större. Var det för tidigt att börja med välling tro, eller är hans mage bara inte van?

Men nu har jag gett honom en helburk katrinplommon och uppriktigt sagt så tror jag att han älskade det, medans jag själv höll på att spy av bara lukten. Men jag är då väldigt glad ändå att han gillade det, för snart så lär det smattra på bra i blöjan och då slipper han ha ont i magen :)

Har aldrig känt att jag är tillräcklig som mamma.

Har aldrig känt att jag är bra nog.

Men vad är egentligen en bra mamma?

Är det en som följer barnets minsta vink och ger dem allt de pekar på?

Eller är det en som gör sitt bästa för att räcka till för barnets alla behov?

En bra mamma är en som ger sitt barn mat när barnet är hungrigt, en torr och ren blöja när barnet har kissat eller bajsat, trygghet och tröst när barnet är rädd eller ledsen och tålamod när barnet är uppe i varv eller inte lyssnar.  

Men viktigast av allt, VILLKORSLÖS KÄRLEK!

Du är leendet på mina läppar, du är luften i mina lungor. <3

Benjamin sov inte länge han inte, vaknade återigen och bara skrek.

Men nu har jag gett honom en alvedon för han verkar ha feber oxå,

så får vi se om det blir bättre.

Nu sitter han iaf någorlunda nöjd i mitt knä och gungar igen, så får vi se om han somnar igen. Jovisst, han har redan somnat. Vi får se hur länge han sover denhär gåmgen då, om jag hinner få nå mer sömn elr inte.

Tror min älskade lilla skrutt har ont i munnen, den femte tanden är nog påväg. Han vaknade för över en timme sen och sen dess har han näst intill bara skrikit. Absolut ingenting har hjälpt, inte ens babygungan. Gud han är så trött så han vet inte vart han ska ta vägen, men sova ska vi inte. Vad gör man?! gud va frustrerande.

Att sitta i mammas knä framför datorn och gunga lite funkade visst ganska bra, bara lite smågnäll emellanåt ;)

Men orkar jag bara gunga ett litet tag till så sover han vilken sekund som helst, ÄNTLIGEN! Bara att hålla tummarna på att han inte vaknar när jag lägger ner honom sen då.

Dehär får mig verkligen att inse hur snäll han egentligen är, vissa barn kan ju gallskrika flera timmar i streck utan att någonting alls hjälper.

Men nu har då min underbara, snälla lilla skrutt pojke somnat pladask i mitt knä av enbart lite gungande. Nu kan jag återigen känna mig lite stolt (a)

Precis som rubriken lyder kommer detta inlägg att handla om, att somna utan gråt. Det är ett dagligt bekymmer i vardagen, och jag har många gånger kännt mig väldigt kluven över denna nattnigs-fråga.

Ska barn skrika sig till sömns eller ska dem få somna i ens knä?

I julklapp fick jag denna bok "somna utan gråt" av min svärmor, jag har precis börjat läsa den men den verkar redan lovande. Det bästa är nog ändå att min svärmor var helt ovetandes om min kluvenhet till detta, men nu har hon gett mig ett stort hjälp på vägen till att bli den mamma jag vill vara.

Folk i min omgivning tyckte att min son behövde bli lite mer självständig, att han skulle kunna somna själv i sin egna säng. Första gången jag la honom själv i sängen för att somna, låg han bara och skrek. Jag kände mig hemsk. Men jag visste ju inget annat jag kunde göra för att få honom sova själv? Jag kunde bara tänka på hur det måste kännas för honom, helt ensam i den stora grymma världen och allt han kan göra för att uttrycka sina behov är att skrika. Men ingen kommer och tar upp honom? För det var ju det han var van vid.

Visserligen funkade denna metod förvånansvärt bra och efter bara någon natts skrik lärde han sig att somna när man lade ner honom i sängen, men jag upplevde att han sov väldigt oroligt. Det är inte förns på senaste tiden som han verkar ha börjat känna sig riktig trygg, nu när jag har börjat ge honom sista flaskan i sängen.

Men vid sjukdom, resor eller liknande blir det ofta bakslag och då har man inte samvete till att låta dem skrika för man vet hur osäker och ynklig man själv kan känna sig då. Då är man tillbaka på ruta ett igen.

Jag vill inte ha det så, jag vill inte att nattningen ska vara ett ständigt gnagande på mitt samvete och mitt självförtroeende som mamma. Jag vill att nattningen ska vara en trygg, lugn och mysig stund innan han når drömmarnas land. 

Och jag tror nästan att dehär kan vara lösningen.

Att somna utan gråt är en bok som ger dig tips och råd till att utforma din egen fungerande nattningmetod så att det känns rätt för både dig och ditt barn.