Idag strax innan läggdags såg det ut att klia så förbaskat i Benjamins mun,

så jag stack in fingret för att han skulle få bita lite.

Då kände jag en vass liten pigg där i tankötten, en liten tandsing var påväg upp!

Vad tider går så fort.

Min lilla pojke har ju börjat blivit stor nu, idag är han 2 månader.

Herregud vad tiden går fort!

Känns som att det var nyss jag fick upp honom på bröstet, då det kändes som att ingenting annat existerade.

Känns som att det va nyss jag låg där på sjukhussängen och hade så ont och bara ville säga stopp, bara resa mig och gå därifrån utan smärtan.

Känns som att det var nyss jag sprang runt med damsugaren här hemma, och fick stänga av den för att kunna sätta mig ner och klara av varje värk.

Känns som att det var nyss jag hade dendär jättekulan till mage och flåsade bara av att resa mig upp ur sängen för att springa och pissa 30 gr varje natt.

Känns tom som att det var nyss jag bestämde mig för att lilla Benjamin skulle få ett liv.

Men nu är han snart en stor pojke, med knubbiga små kinder och lår :)

Han väger något på 5700g och är 60cm lång.

Min älskade Benjamin vad jag älskar dig, i alla väder <3

Jag håller på att göra mig iordning, för snart bär det av till BVC med lillskrutten!

Ska bli kul att se hur mkt han har växt nu efter så lång tid, är ju hela 3 veckor sen vi var där sist nu. Men jag måste åka buss :( (n)

Jag är så rädd för att inte få in barnvagnen på bussen så att han kmr få åka i bärselen, gör det mig till en hemsk mamma? Han älskar ju faktiskt dem näästan lika mkt som vagnen iaf.

Nej nu måste jag forts att göra mig iordning så jag kan väcka skrutten och gö iordning honom oxå snart. Hare!

Jag fick order av Feffe för ett ganska långt tag sen nu att skriva om mina "händelserika" dagar som småbarnsmamma, så nu ska det iaf bli ett inlägg.

Inatt tog Jimmy matningen för att jag tänkte jag skulle få sova ut lite, men jo tjena. Jimmy vaknar ju inte när lille Benjamin skriker, men det gör Malin såklart. Så jag väckte Jimmy dem två gångerna Benjamin skulle ha mat och varje gång va lika rolig med min pigga och glada älskling som bara fräste tillbaka, haha.

Sedan när vi vaknade för morgonen så kände jag mig helt slut ändå, fast inte konstigt de när man tydligen håller på att bli sjuk igen *suck*

Så resten av dagen har bestått av att bara ta det lungt och slappa.

Ni trodde seriöst på dedär va?

Nejnej de har jag inte haft så mkt tid till för lilla Benjamin har inte alls varit så glad, han har gnällt över både det ena och de andra.

Jag och Jimmy la oss för att titta på en film som vi påbörjat igår och då blev Benjamin jättearg för han ville inte alls att vi skulle se på film. Det hjälpte inte ens när jag la honom brevid oss för att mysa, så jag slängde fram tutten så han fick tutta och då blev han knäpptyst och somnade nästan direkt.

Underbara tutte, funkar nästan alltid!

Sedan efter filmen tänkte vi att vi skulle duscha. Jag rullade sakta och försiktigt ifrån Benjamin för att han inte skulle vakna, nästan som om en bomb skulle sprängas om jag inte tog det lungt. Det gick bra, han vaknade inte! Men när jag klivit upp ur sängen och tagit mina handdukar så började de gnälla ifrån sängen, han hade vaknat. Jag tog nappen och stack in den i hans mun.

Snälla låt det funka, låt mig få duscha.

Han tuttade vidare och somnade om, jippi!

Efter duschen hade han visst vaknat, han va nöjd ett litet tag men sedan var det matdags och då blev han jättearg. MAAaaaaat!

Efter att han ätit klart va han åter igen nöjd ett litet tag men sedan blev han gnällig igen, då va han trött så jag la mig brevid honom i vår säng och han somnade. Medans jag låg där och tänkte på hur jag skulle ta mig upp utan att väcka honom för att kunna rensa ur hans garderob så föll jag sakt in i en djup sömn jag oxå.

Jag väcktes med ett ryck av en puss på kinden. Jimmy väckte mig för det var mat så jag rullade återigen sakta och försiktigt ifrån Benjamin för att inte väcka honom.

När jag ätit klart hörde jag ett riktigt gallskrik uppifrån vårat rum, Benjamin var verkligen jättearg och helt hysteriskt! Så jag blandade honom en flaska ersättning och han blev tyst direkt han fick in den i munnen.

Han har sovit ett litet tag i sin egen säng, men sen dög sängen tydligen inte längre. Han vaknade och gnällde så jag tog upp honom och då somnade han om direkt igen. Har försökt att lägga ner honom igen men då vaknade han bara igen, så nu ligger han här i mitt knä och sover.

Nu ska jag gå ner med min sovande skrutt och vara lite social, vi får se hur länge jag behöver ha honom i min famn innan han försvinner till farmors ist ;)

Vad gör man när ett barn bara skriker och skriker för att dem har ont i magen?

Vad gör man när man har provat allt och ingenting hjälper?

Jag har hört att barn inte kan få kolik efter att dem har blivit en månad gammal, men det kan helt enkelt inte stämma.

Benjamin måste ha kolik, eller är det möjligt att dem har det bara då och då?

Ibland på kvällarna så börjar han skrika, och ingenting hjälper.

Idag igen, svärmor försökte hjälpa mig med råd men ingenting hjälpte.

Men man får helt enkelt bara andas djupa andetag och försöka ta det lungt.

Med en gallskrikande bebis? Det är inte lätt kan jag säga.

Tillslut fick jag honom iaf att tystna.

Gungandes i babysittern med nappen i munnen och mamma som sjunger med i några lugna låtar från mobilen, så blev vi båda lugna.

Klockan 00.36 kom våran lilla skrutt till världen.

Han vägde 3580g och var 52cm lång.

Efter några timmars fundering fick han namnet

Benjamin.

Idag bestämde jag mig.

Jag berättade för Jimmy att "Nu har jag bestämt mig, vi ska behålla barnet"  

Jag möttes av ett stort flin och sedan en omfamning och en stor kyss!

"gå och berätta det för mamma" sa han. "Hon kmr nog bli glad!"

Sedan sa jag det så vackert till min underbara svärmor.

"Du har ju inte fått någon julklapp av mig, men en liten ska du få"

Svärmor som var lite på lyset just då förstod inte vad jag menade och sa bara

"nejnej det behövs inte!"

Men jag var envis.

"Jo det ska du visst, jag ska behålla barnet, du ska få bli farmor!"

Ett stort chockat leende brast ut på hennes läppar och hon omfamnade mig.

"Tack, tack!"

Resten av deras familj tog det oxå väldigt bra, alla med glädje. Den framtida gudfadern grät tom glädjetårar.

Vi hade bestämt oss, vi skulle välkomna det nya livet med mycket kärlek!