För en stund sen tyckte jag att jag fick en jättebra idé och gud va kul!

Jag skulle gå ut med min egna lilla fotomodell Benjamin och knäppa lite fina vinterkort i det soliga fina vintervädret.

Sedan kollade jag på termometern i fönstret.

-19 grader ute!?!!

Då såg allt mkt mörkt ut.. Skulle min idé gå i lås?

Sen kom jag på talasättet "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!" Dem talar uppenbarligen inte om ett 5 ½ månaders barn ute i nästan -20 grader, men...

Jag klär på honom riktigt varma kläder, lägger honom i vagnen invirad i ullfilten vi fått från "mormor Sylvi" på dopet och sen går vi ut bara en liiten stund och knäpper kort! :D

Så just nu håller vi på att få i oss lite mat... okey, Benjamin iallafall!

Spagetthi m köttfärssås och så mosad banan till efterrätt ;)

Sedan ska väl jag försöka få i mig lite frukost, och sen smäller det!

Senare idag blir det nog en sväng till morfar Ove och Lena om dem är hemma.

Förutom det blir nog detta bara en innedag med detta kalla väder :(           

Precis som rubriken lyder kommer detta inlägg att handla om, att somna utan gråt. Det är ett dagligt bekymmer i vardagen, och jag har många gånger kännt mig väldigt kluven över denna nattnigs-fråga.

Ska barn skrika sig till sömns eller ska dem få somna i ens knä?

I julklapp fick jag denna bok "somna utan gråt" av min svärmor, jag har precis börjat läsa den men den verkar redan lovande. Det bästa är nog ändå att min svärmor var helt ovetandes om min kluvenhet till detta, men nu har hon gett mig ett stort hjälp på vägen till att bli den mamma jag vill vara.

Folk i min omgivning tyckte att min son behövde bli lite mer självständig, att han skulle kunna somna själv i sin egna säng. Första gången jag la honom själv i sängen för att somna, låg han bara och skrek. Jag kände mig hemsk. Men jag visste ju inget annat jag kunde göra för att få honom sova själv? Jag kunde bara tänka på hur det måste kännas för honom, helt ensam i den stora grymma världen och allt han kan göra för att uttrycka sina behov är att skrika. Men ingen kommer och tar upp honom? För det var ju det han var van vid.

Visserligen funkade denna metod förvånansvärt bra och efter bara någon natts skrik lärde han sig att somna när man lade ner honom i sängen, men jag upplevde att han sov väldigt oroligt. Det är inte förns på senaste tiden som han verkar ha börjat känna sig riktig trygg, nu när jag har börjat ge honom sista flaskan i sängen.

Men vid sjukdom, resor eller liknande blir det ofta bakslag och då har man inte samvete till att låta dem skrika för man vet hur osäker och ynklig man själv kan känna sig då. Då är man tillbaka på ruta ett igen.

Jag vill inte ha det så, jag vill inte att nattningen ska vara ett ständigt gnagande på mitt samvete och mitt självförtroeende som mamma. Jag vill att nattningen ska vara en trygg, lugn och mysig stund innan han når drömmarnas land. 

Och jag tror nästan att dehär kan vara lösningen.

Att somna utan gråt är en bok som ger dig tips och råd till att utforma din egen fungerande nattningmetod så att det känns rätt för både dig och ditt barn.

Idag kl 06.30 gick jag motvilligt upp ur sängen.

Jag klädde på mig, drack ett glas oboy och sedan tog jag mig en stor duss med tandborsten! Duktiga jag som nästan aldrig borstar tänderna, men iaf gör det när jag ska till tandläkaren.

Japp ni läste rätt, kl 07.30 skulle jag vara hos tandläkaren.

Med tanke på att jag är så slarvig med tandborstningen i vanliga fall var jag väldigt nervös för att åka dit.

Men jag kom dit och fick visa hur jag borstar tänderna och fick lite tillrättavisande, men jag hade inga synliga hål!

Eventuellt så har jag något lite hål emellan tänderna, men dem beövs inte lagas såvida dem inte blir större. Hade enbart inflammation i tandköttet, men det visste jag redan.

Men om ett tag ska jag dit igen, för att visa att jag har skärpt mig med borstningen så att min tandköttsinflammation har försvunnit.

Nu ska jag baske mig försöka vara duktig och börja borsta gaddarna både morron och kväll!

Jag har många dagar tänkt att:

"idag ska jag skriva ett inlägg nu när jag har gjort dehär"

Men det har aldrig blivit något av, och jag vet iaf en som är lite irriterad och besviken på detta. (neeejdå Feffe, jag menar iiinte aaaalls dig (a) *host*)

Men mina dagar som småbarns mamma bara flyger förbi. Jag hinner inte med att sätta mig ner för att skriva ett inlägg, jag hinner inte ens med att prata med mina vänner som jag vet verkligen behöver mig.

När han sover?

Då sätter jag mig ner för att pusta ut, och inte behöva tänka på någonting för att orka med dagen.

Min underbara son är ingen börda, han är oftast jättesnäll och glad. Men att bli mamma var lite mer energikrävande än vad jag hade väntat mig.

Fast det var ju mkt som inte blev som jag hade tänkt mig..

Men jag älskar verkligen min son, han är mitt allt

och han är luften jag andas. <3

Idag skulle jag ha hunnit med att göra mkt, men vad har jag gjort?

Bara följt med mamma och köpt lite kläder till Benjamin.

Lilla Benjamin skulle ha badat, han är skapligt skitig nu skulle jag tro måste börja ta som rutin att bada honom två dagar i veckan.

Sedan skulle jag ha städat rummet, det ser verkligen förjävligt ut och jag tänkte ju att jag skulle överraska Jimmy tills han kom hem från Särna men de kmr jag ju inte hinna hlr.

Usch va tiden om dagarna ska gå fort! :(

Jag håller på att göra mig iordning, för snart bär det av till BVC med lillskrutten!

Ska bli kul att se hur mkt han har växt nu efter så lång tid, är ju hela 3 veckor sen vi var där sist nu. Men jag måste åka buss :( (n)

Jag är så rädd för att inte få in barnvagnen på bussen så att han kmr få åka i bärselen, gör det mig till en hemsk mamma? Han älskar ju faktiskt dem näästan lika mkt som vagnen iaf.

Nej nu måste jag forts att göra mig iordning så jag kan väcka skrutten och gö iordning honom oxå snart. Hare!

Jag fick order av Feffe för ett ganska långt tag sen nu att skriva om mina "händelserika" dagar som småbarnsmamma, så nu ska det iaf bli ett inlägg.

Inatt tog Jimmy matningen för att jag tänkte jag skulle få sova ut lite, men jo tjena. Jimmy vaknar ju inte när lille Benjamin skriker, men det gör Malin såklart. Så jag väckte Jimmy dem två gångerna Benjamin skulle ha mat och varje gång va lika rolig med min pigga och glada älskling som bara fräste tillbaka, haha.

Sedan när vi vaknade för morgonen så kände jag mig helt slut ändå, fast inte konstigt de när man tydligen håller på att bli sjuk igen *suck*

Så resten av dagen har bestått av att bara ta det lungt och slappa.

Ni trodde seriöst på dedär va?

Nejnej de har jag inte haft så mkt tid till för lilla Benjamin har inte alls varit så glad, han har gnällt över både det ena och de andra.

Jag och Jimmy la oss för att titta på en film som vi påbörjat igår och då blev Benjamin jättearg för han ville inte alls att vi skulle se på film. Det hjälpte inte ens när jag la honom brevid oss för att mysa, så jag slängde fram tutten så han fick tutta och då blev han knäpptyst och somnade nästan direkt.

Underbara tutte, funkar nästan alltid!

Sedan efter filmen tänkte vi att vi skulle duscha. Jag rullade sakta och försiktigt ifrån Benjamin för att han inte skulle vakna, nästan som om en bomb skulle sprängas om jag inte tog det lungt. Det gick bra, han vaknade inte! Men när jag klivit upp ur sängen och tagit mina handdukar så började de gnälla ifrån sängen, han hade vaknat. Jag tog nappen och stack in den i hans mun.

Snälla låt det funka, låt mig få duscha.

Han tuttade vidare och somnade om, jippi!

Efter duschen hade han visst vaknat, han va nöjd ett litet tag men sedan var det matdags och då blev han jättearg. MAAaaaaat!

Efter att han ätit klart va han åter igen nöjd ett litet tag men sedan blev han gnällig igen, då va han trött så jag la mig brevid honom i vår säng och han somnade. Medans jag låg där och tänkte på hur jag skulle ta mig upp utan att väcka honom för att kunna rensa ur hans garderob så föll jag sakt in i en djup sömn jag oxå.

Jag väcktes med ett ryck av en puss på kinden. Jimmy väckte mig för det var mat så jag rullade återigen sakta och försiktigt ifrån Benjamin för att inte väcka honom.

När jag ätit klart hörde jag ett riktigt gallskrik uppifrån vårat rum, Benjamin var verkligen jättearg och helt hysteriskt! Så jag blandade honom en flaska ersättning och han blev tyst direkt han fick in den i munnen.

Han har sovit ett litet tag i sin egen säng, men sen dög sängen tydligen inte längre. Han vaknade och gnällde så jag tog upp honom och då somnade han om direkt igen. Har försökt att lägga ner honom igen men då vaknade han bara igen, så nu ligger han här i mitt knä och sover.

Nu ska jag gå ner med min sovande skrutt och vara lite social, vi får se hur länge jag behöver ha honom i min famn innan han försvinner till farmors ist ;)

Vad gör man när ett barn bara skriker och skriker för att dem har ont i magen?

Vad gör man när man har provat allt och ingenting hjälper?

Jag har hört att barn inte kan få kolik efter att dem har blivit en månad gammal, men det kan helt enkelt inte stämma.

Benjamin måste ha kolik, eller är det möjligt att dem har det bara då och då?

Ibland på kvällarna så börjar han skrika, och ingenting hjälper.

Idag igen, svärmor försökte hjälpa mig med råd men ingenting hjälpte.

Men man får helt enkelt bara andas djupa andetag och försöka ta det lungt.

Med en gallskrikande bebis? Det är inte lätt kan jag säga.

Tillslut fick jag honom iaf att tystna.

Gungandes i babysittern med nappen i munnen och mamma som sjunger med i några lugna låtar från mobilen, så blev vi båda lugna.