För en stund sen tyckte jag att jag fick en jättebra idé och gud va kul!

Jag skulle gå ut med min egna lilla fotomodell Benjamin och knäppa lite fina vinterkort i det soliga fina vintervädret.

Sedan kollade jag på termometern i fönstret.

-19 grader ute!?!!

Då såg allt mkt mörkt ut.. Skulle min idé gå i lås?

Sen kom jag på talasättet "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!" Dem talar uppenbarligen inte om ett 5 ½ månaders barn ute i nästan -20 grader, men...

Jag klär på honom riktigt varma kläder, lägger honom i vagnen invirad i ullfilten vi fått från "mormor Sylvi" på dopet och sen går vi ut bara en liiten stund och knäpper kort! :D

Så just nu håller vi på att få i oss lite mat... okey, Benjamin iallafall!

Spagetthi m köttfärssås och så mosad banan till efterrätt ;)

Sedan ska väl jag försöka få i mig lite frukost, och sen smäller det!

Senare idag blir det nog en sväng till morfar Ove och Lena om dem är hemma.

Förutom det blir nog detta bara en innedag med detta kalla väder :(           

Benjamin har varit hård i magen i flera dagar nu det enda som har kommit ut är några harkluttar, bara lite större. Var det för tidigt att börja med välling tro, eller är hans mage bara inte van?

Men nu har jag gett honom en helburk katrinplommon och uppriktigt sagt så tror jag att han älskade det, medans jag själv höll på att spy av bara lukten. Men jag är då väldigt glad ändå att han gillade det, för snart så lär det smattra på bra i blöjan och då slipper han ha ont i magen :)

Har aldrig känt att jag är tillräcklig som mamma.

Har aldrig känt att jag är bra nog.

Men vad är egentligen en bra mamma?

Är det en som följer barnets minsta vink och ger dem allt de pekar på?

Eller är det en som gör sitt bästa för att räcka till för barnets alla behov?

En bra mamma är en som ger sitt barn mat när barnet är hungrigt, en torr och ren blöja när barnet har kissat eller bajsat, trygghet och tröst när barnet är rädd eller ledsen och tålamod när barnet är uppe i varv eller inte lyssnar.  

Men viktigast av allt, VILLKORSLÖS KÄRLEK!

Du är leendet på mina läppar, du är luften i mina lungor. <3

Benjamin sov inte länge han inte, vaknade återigen och bara skrek.

Men nu har jag gett honom en alvedon för han verkar ha feber oxå,

så får vi se om det blir bättre.

Nu sitter han iaf någorlunda nöjd i mitt knä och gungar igen, så får vi se om han somnar igen. Jovisst, han har redan somnat. Vi får se hur länge han sover denhär gåmgen då, om jag hinner få nå mer sömn elr inte.

Tror min älskade lilla skrutt har ont i munnen, den femte tanden är nog påväg. Han vaknade för över en timme sen och sen dess har han näst intill bara skrikit. Absolut ingenting har hjälpt, inte ens babygungan. Gud han är så trött så han vet inte vart han ska ta vägen, men sova ska vi inte. Vad gör man?! gud va frustrerande.

Att sitta i mammas knä framför datorn och gunga lite funkade visst ganska bra, bara lite smågnäll emellanåt ;)

Men orkar jag bara gunga ett litet tag till så sover han vilken sekund som helst, ÄNTLIGEN! Bara att hålla tummarna på att han inte vaknar när jag lägger ner honom sen då.

Dehär får mig verkligen att inse hur snäll han egentligen är, vissa barn kan ju gallskrika flera timmar i streck utan att någonting alls hjälper.

Men nu har då min underbara, snälla lilla skrutt pojke somnat pladask i mitt knä av enbart lite gungande. Nu kan jag återigen känna mig lite stolt (a)

Precis som rubriken lyder kommer detta inlägg att handla om, att somna utan gråt. Det är ett dagligt bekymmer i vardagen, och jag har många gånger kännt mig väldigt kluven över denna nattnigs-fråga.

Ska barn skrika sig till sömns eller ska dem få somna i ens knä?

I julklapp fick jag denna bok "somna utan gråt" av min svärmor, jag har precis börjat läsa den men den verkar redan lovande. Det bästa är nog ändå att min svärmor var helt ovetandes om min kluvenhet till detta, men nu har hon gett mig ett stort hjälp på vägen till att bli den mamma jag vill vara.

Folk i min omgivning tyckte att min son behövde bli lite mer självständig, att han skulle kunna somna själv i sin egna säng. Första gången jag la honom själv i sängen för att somna, låg han bara och skrek. Jag kände mig hemsk. Men jag visste ju inget annat jag kunde göra för att få honom sova själv? Jag kunde bara tänka på hur det måste kännas för honom, helt ensam i den stora grymma världen och allt han kan göra för att uttrycka sina behov är att skrika. Men ingen kommer och tar upp honom? För det var ju det han var van vid.

Visserligen funkade denna metod förvånansvärt bra och efter bara någon natts skrik lärde han sig att somna när man lade ner honom i sängen, men jag upplevde att han sov väldigt oroligt. Det är inte förns på senaste tiden som han verkar ha börjat känna sig riktig trygg, nu när jag har börjat ge honom sista flaskan i sängen.

Men vid sjukdom, resor eller liknande blir det ofta bakslag och då har man inte samvete till att låta dem skrika för man vet hur osäker och ynklig man själv kan känna sig då. Då är man tillbaka på ruta ett igen.

Jag vill inte ha det så, jag vill inte att nattningen ska vara ett ständigt gnagande på mitt samvete och mitt självförtroeende som mamma. Jag vill att nattningen ska vara en trygg, lugn och mysig stund innan han når drömmarnas land. 

Och jag tror nästan att dehär kan vara lösningen.

Att somna utan gråt är en bok som ger dig tips och råd till att utforma din egen fungerande nattningmetod så att det känns rätt för både dig och ditt barn.

Snart knackar julen på våran dörr, med klappar och med glitter.

Återigen får jag samma gammla julångest.

Jag vet inte vad det är som skapar detta, men det återkommer år efter år.

Jag trodde att det skulle bli bättre nu när jag fått Benjamin som kan ge mig lite julglädje, men ack nej. Julångest.

Jag är nog helt enkelt inte så mkt för julen.

Idag kl 06.30 gick jag motvilligt upp ur sängen.

Jag klädde på mig, drack ett glas oboy och sedan tog jag mig en stor duss med tandborsten! Duktiga jag som nästan aldrig borstar tänderna, men iaf gör det när jag ska till tandläkaren.

Japp ni läste rätt, kl 07.30 skulle jag vara hos tandläkaren.

Med tanke på att jag är så slarvig med tandborstningen i vanliga fall var jag väldigt nervös för att åka dit.

Men jag kom dit och fick visa hur jag borstar tänderna och fick lite tillrättavisande, men jag hade inga synliga hål!

Eventuellt så har jag något lite hål emellan tänderna, men dem beövs inte lagas såvida dem inte blir större. Hade enbart inflammation i tandköttet, men det visste jag redan.

Men om ett tag ska jag dit igen, för att visa att jag har skärpt mig med borstningen så att min tandköttsinflammation har försvunnit.

Nu ska jag baske mig försöka vara duktig och börja borsta gaddarna både morron och kväll!