Ska jag verkligen bli mamma?

Ska jag verkligen sluta skolan redan nu på fredag och vara

hemma ett helt år med våran lilla skrutt?

och missförstå mig inte, jag vill verkligen ha våran skrutt!

 Allt känns bara fortfarande så himla overkligt. <3

-----------------------------------------------------------------------------

Uppdateringen har inte funkat så bra som jag hoppades på,

det har varit lite mkt runt om på senaste tiden.

Vädret idag är såntdär mellanväder, varmt men lite blåsigt o molnigt.

Idag vaknade jag vid 9.30 och fattade ingenting, jag hade försovit mig.

Jag skulle ha matteprov idag, men som tur var började det inte förns 11.50 - så jag tog det luungt och stilla imorse, duschade gjorde mig iordning och åt frukost.

Jag har tagit till mig av en klok människas ord och försöker

göra allt för att undvika stress nu för tiden.

Själva matteprovet vill jag inte säga något om, det käns bäst att bara vänta och se hur det gick. Efter det slutade jag och drog mig hem till pappa för att rota igenom garderob, för ikväll ska jag packa packa packa för att åka till skåne på lördag. - Känns väldigt läskigt och lite panikslaget måste jag säga.

Nu sitter jag bara här vid datorn dricker cola och ska snart dra mig hemmåt mot önaheden igen.

Justja, måste även säga att skrutten har vänt på sig nu, men är inte fixerad. Hoppas du inte vänder dig något mer nu så slipper vi vara oroliga och krångla :)

Sen har min kära fötter börjat strejka mot min nu 7,6 kg tyngre kropp, dem svullnar och ömmar.. Ge mig fotmassage tack!

Tänkte bara ta en kort uppdatering för jag märkte att det var evigheter sen jag senast skrev.

Jag har varit väldigt trött mycket av min graviditet eftersom jag har fått för lågt blodvärde, så jag har fått både det ena och de andra för att de ska bli bättre. Problemet är att jag inte har märkt någon skillnad. Tills nu när gulliga svärmor har köpt mig ett vidrigt botemedel, blutsaft! Så nu när jag käkar både vitamintabl, järntabl och dricker blutsaft varje dag så känner jag mig lite piggare, äntligen!

Men denen lilla skrutten är inte trött den inte. den sparkar förfullt och ibland rätt hårt! Man blir nästan lite rädd när man får sig en spark, haha.

Men nu ska jag ta mig min dagliga tupplur, hare! <3

För några dagar sen kände jag dem första riktiga sparkarna!

Jag och pojkvännen satt och kollade på film när det helt plötsligt började kännas som om någon petade innifrån min mage.

De ända jag kunde klämma ur mig var

"jag vet inte vad som händer, men jag tror ungen sparkar."

Han nästan slängde sin hand över min mage för att känna, men när han väl lagt handen tillrätta på magen slutade skrutten att sparka!

Det hördes bara ett stoort "ååååh" från hans håll och jag kunde bara inte låta bli att skratta, skrutten retas redan med pappa ;)

Några minuter senare började de härja runt igen i magen, men denhär gången var han tillräckligt snabb och fick känna sparkarna han oxå.

Nu var han bara helt tyst, och ett leende blev till på hans läppar

varje gång skrutten sparkade till.

Sedan pussade han på magen och sade tyst:

"kom ut nu, mamma och pappa saknar dig"

Idag va jag på mitt första ultraljud.

min lilla skrutt. <3

Påväg upp dit kändes det som ingenting. Även när vi satt oss i väntrummet uppe på lasarettet kände jag mig lugn. Men när jag klev in i dedär rummet kom nervositeten som ett brev på posten, jag visste inte vart jag skulle ta vägen!

Som tur va hade vi fått en mycket snäll och trevlig sköterska som säkert förstod min nervositet, hon bad mig lägga mig ner på britsen och dra upp tröjan över magen.

Jag gjorde snällt som jag blivit tillsagd och tog sedan min underbara pojkvänns hand och höll den hårt, nu va jag så nervös så jag hade kunnat dö!

Hon hade på den kalla kletiga gélen på magen och började smeta runt med apparaten.

Jag tittade på tv skärmen och kände hur mitt hjärta plötsligt började dunka snabbare, där var den. Den underbara lilla skapelsen i min mage, mitt framför mig på en tv skärm. All nervositet rann av mig och jag började lungt och stilla att gråta. Det kändes så underbart, så otroligt, att en sån underbar skapelse kan bli till av bara sex.

Medans sköterskan satt och förklarade vad det var vi såg, satt jag nästan som förstenad vid skärmen. Vi fick se allt ifrån hjärtat som dunkade till en liten vinkande hand, och jag kunde bara le.

Sedan kom den mest äckliga känsla krypande, omedvetet började jag åma mig och Jimmy frågade därför vad de va frågan om. Det kändes som att hela min kropp hade slutat fungera, jag kände inget annat än yrsel. För en sekund trodde jag verkligen att jag skulle svimma av där på britsen, men sköterskan sa till mig att vända mig över på sidan så skulle hon springa iväg och hämta lite saft.

Än en gång gjorde jag som jag blev tillsagd av sköterskan.

Efter att hon försvunnit ut ur rummet beodrade jag Jimmy att han inte fick sluta prata med mig förns sköterskan kommit tillbaka igen, för annars hade jag nog svimmat.

Vi småpratade lite, sköterskan kom tillbaka och jag började dricka av saften.

Så småningom blev det faktiskt bättre så jag kunde sätta mig upp, och tillslut ställa mig på lite rangliga ben.

När vi kommit ifrån lasarettet tillslut bestämde vi oss för att skjuta upp skolan och praktik lite för att äta.

Väl hemma hos honom med mat i magen kände jag mig bättre, men jag kände mig ändå inte kry nog för att gå till praktiken efter denna känsloladdade upplevelse.

Så nu sitter jag nermyst i hans säng medans han är i skolan och förhoppningsvis jobbar arslet av sig ;o

Nej nu får faktiskt detta långa inlägg ha sitt slut, hare! <3

Idag kände jag för första gången av lill skrutten i magen!

Jag och mamma hade precis ätit av min favorit rätt, kyckling och ris då hon fick för sig att hon skulle känna efter hjärtslag på min smått bulliga mage. Hon satt ner handen på magen och började försiktigt känna runt efter hjärtslagen, då vi plötsligt kände man hur det bullrade till i hela magen! Jag blev så känsloladdad så jag höll nästan på att börja gråta.

Men nu ska jag sätta mig framför tv:n och trycka i mig lite glass med bär innan sängdags, så hejsvejs!

Vecka 16 + 3